Allmänt

Burmilla och burma - jämförelse

2008-08-02 18:46 #0 av: Palombiens

En artikel om likheter och skillnader mellan burmilla och burma. Publicerad i Våra katter, nummer 3, 2008.

Burma och burmilla är be­släktade raser. Burmans kända historia sträcker sig till 1930-talet medan bur­millan är en är en ganska ny ras som har funnits sedan 1980-talet och som kom till genom en parning mellan chinchillaperser och just burma. Raserna har en del likheter, men också många olikheter.

Spira bord Eivor Rasehorn
IC A'Spira de la Soie Lyonnaise
(
Foto: Eivor Rasehorn)

 

Utmärkande för raserna

Det mest utmärkande för burman är den typiska trumpna burmalooken och den glansiga och sidenmjuka pälsen.

Burmillans kännetecken är den tippade, silverskimrande pälsen och ett vänligt och sött utseende med stora gröna ögon.

 

Historia

Det är inte helt klart vem som först in­troducerade burman i USA och om den kom från Burma eller Indien. Den katt som ändå anses vara rasens stammoder är Wong Mau som egentligen var en siameshybrid. En genetikintresserad amerikan tog henne till USA från Ran­goon år 1930.

Wong Mau parades med olika brun­maskade siameser och i kullarna föddes siamesfärgade ungar, samt bruna som modern. Genom föräldra- och syskon­parningar lyckades man så småningom renavla bruna burmor. Det dröjde flera årtionden innan den första blå burman föddes och ytterligare några innan man fick fram övriga färger. Sveriges första burmor importerades från England 1957.

Burman har gett upphov till en del andra raser: burmilla, bombay, asian, tif­fany (långhårig burma) och tonkines.

Burmillan har kommit till genom en korsning mellan burma och chin­chillaperser. Rasen har sitt ursprung i Storbritannien där baronessan Miranda Von Kirchberg i början av 1981 köpte en chinchillaperserhane, Jemari Sanquist, till sin man. I hushållet fanns också en lila burmahona, Bambino Lilac Faberge. De två släpptes ihop av misstag, vilket resulterade i den allra första burmil­lakullen, med fyra svartsilvershaded honor. Alla var mycket attraktiva och Miranda bestämde sig för att starta ett ordentligt avelsprogram med målet att få fram en korthårig katt med en kropp som påminner om burmans men med chinchillapersens silvertippade päls och gröna ögon.

Jemari Sanquist
Jemari Sanquist med två av de första burmillorna
(Foto: Mr Marc Henrie)

Intresset för rasen blev stort och 1984 exporterades en burmilla från Storbritannien till Danmark. I Danmark fortsatte man parallellt med avelspro­grammet och det var dessa båda län­der som tog initiativet till att få rasen godkänd, vilket i FIFe skedde 1994. Sveriges första burmillor kom under 1999 och samma år föddes också den första burmillakullen i landet.

 

Pälsen - mönster, färg och kvalitet

Burman är godkänd i tio färger: brun, blå, choklad, creme, lila och röd samt brun-, blå-, choklad- och lilasköld­padd. Undersidan av kroppen är något ljusare, på grund av den särskilda dubbla burmagenen. Hårstråna är också något blekare vid roten. Man kan skönja en lätt maskning, framförallt på färgerna lila och choklad.

Burmillan är godkänd i mönstren shaded och shell. Shaded innebär att ca 1/3 av hårstrået är färgat, shell ca 1/8 av hårstrået. Grundfärgen ska vara ren silver och tippningen är godkänd i samma färger som burman, plus kanel och fawn. Alla burmillans färger kan förekomma både med och utan dubbel burmagen. De färger på vilka man tyd­ligt kan se den dubbla burmagenen är brun och brunsköldpadd. På utställning bedöms burmilla i två färgrupper, en för färgerna utan rödgen och en för de med rödgen.

Burmans päls är mycket kort, tätt­liggande och blank. Den ska kännas så sidenmjuk att man med förbundna ögon ska kunna avgöra att pälsen är en burmas. Inga vita fläckar eller andra markeringar får förekomma och pälsen ska vara genomfärgad, med nästan ingen underpäls.

Burmillans päls är också kort och silkig men till skillnad från burman ska burmillan ha tillräckligt med underpäls för att ge ett lyft i pälsen.

 

Kroppen

Burman Ella

Junipera

 

 

 

 

 

 

 


    Ch Stjärnviks Aristocat Cinderella     EC & EP Kryddgårdens Junipera
                                                    (Foto: Bendt Aggersbøl)  

 

Både burma och burmilla är medelstora raser. Det bör vara ganska stor skillnad i storlek mellan hona och hane. Honorna ska helst väga tre-fyra kilo och hanarna mer.

Båda raserna är eleganta men mus­kulösa och med tyngd och bredd i benstommen. Burman är något mer muskulös än burmillan och ska kännas tyngre än vad den ser ut. Båda raserna har slanka ben med nätta, ovala tassar. På burman är ryggen helt rak från skuld­rorna till baken, burmillan har något längre bakben än framben.

Svansen är av medellängd, medel­tjock vid basen och avsmalnande mot en lätt rundad topp. Burmillan kan ibland ha något längre svans än burman.

Varken burman eller burmillan får ge intryck av att vara kompakt och cobby som britten. De får inte heller vara slanka och gracila som siamesen.

 

Huvudet och öronen

Burmans huvud är, sett framifrån, brett och mjukt rundat, med mycket god bredd mellan öronen. Sitter öronen för högt förtas mycket av burmans look. Kilen är kort och trubbig. Öronen är medelstora, breda vid basen och lätt rundade. I profil har huvudet god höjd, med en välmarkerad brytning mellan panna och nosparti och öronen lutar lätt framåt.

Burmillan har ett ganska brett huvud med en kil som är något längre än bur­mans. Öronen följer kilens linje, vilket gör att de blir lite högre placerade än på burman. De är något större än burmans öron och breda vid basen så att huvudet ger ett balanserat intryck framifrån. Profilen är rundad med en mjuk brytning mellan panna och nosparti (inte riktigt lika kraftig som burmans) och öronen lutar liksom burmans lätt framåt.

Båda raserna ska ha kraftig och djup haka i rak linje med nostippen i profil.

EC Tians Qvinnie

Ella profil

 

 

 

 

 

 

 


    Ch Stjärnviks Aristocat Cinderella


           EC Tians Qvinnie
        (Foto: Bendt Aggersbøl)   

 

Ögonen och uttrycket

Humla 180x180

Spira 180x180

 

 

 

 

 

 

 

 



S*Mad About BumbleBee For Me          IC A'Spira de la Soie Lyonnaise

 

Ögonen är mycket karakteristiska för både burman och burmillan, och det som till stor del ger raserna deras särskiljande uttryck.

Burmans ögon är placerade brett isär och ganska stora. Den speciella bur­malooken ges av ögonens form. Ögats övre linje är sned orientalisk medan den undre är rundad. Det gör att burman ser trumpen ut och verkar titta under lugg. Ögonfärgen ska vara så gul som möjligt.

Burmillans ögon är placerade brett isär och stora. De är något snedställa, med en rundad övre linje i en båge ned till nosen. Undre linjen är formad i en vid båge. Ögonen ska vara starka i färgen. Allrahelst gröna, men i fär­grupp två tillåts även bärnstensfärg. Burmillan har eyeliner och noslinje som följer tippningens färg. Burmillan kännetecknas, förutom av den silvertip­pade pälsen, till stor del av just de stora öppna, vackra ögonen som ger ett sött och öppet intryck.

 

Personligheten

Både burmor och burmillor är mycket sociala. De vill vara med överallt och välkomnar gäster med stor entusiasm. De är nyfikna och hjälper gärna till med diverse göromål i hemmet. Och de sysselsätter dig lätt med allt möjligt och omöjligt.

Luna och Ororea

Burmakull

 

 

 

 

 

 

 


     S*Palombiens Luna och Ororea           S*Mad Abouts B-kull

Burmor mår bäst av att ha en kompis av samma ras eller en ras med liknande personlighet. Burmor vill ha mycket värme och kroppskontakt och ligger oftast tätt ihopslingrade med varandra när de sover. Eftersom burmor är ganska dominanta och egotrippade kan det upp­stå osämja om man har för många.

Burman är kanske någon livligare än burmillan, som ärvt avslappnade och lättsamma sidor från persern. Burmillor fungerar mycket bra tillsammans med andra katter, såväl lite lugnare raser som mer aktiva, även om de specifika katternas personlighet givetvis kan på­verka.

 

Artikelförfattare: Annika Lissjos
Burmabilderna kommer från S*Mad About

 

Anmäl
2009-09-08 16:23 #1 av: promenixan

Vilken intressant läsning. Jag har alltid tyckt bra om bägge raserna, frågan är om man skulle kunna välja. Förmodligen fick man lov att köpa en av varje Skrattande En burmilla till mig och en burma till maken.

Anmäl
2009-09-08 20:21 #2 av: AnnaKarin

Det låter som en bra lösning!

Anna-Karin

”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.