Annons:
Etikettallmänt
Läst 2550 ggr
AnnaKarin
2008-05-18 15:00

Berättelsen om Ada

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det här en en berättelse om Ada, Thamakan Silver Adrienne, skriven av hennes ägare Barbro Helmer. Berättelsen har några år på nacken, Ada är numera 15 år men still going strong!

Thamakan Silver Adrienne

Första gången jag på allvar träffade henne var 1994. Birgit Nehammer skulle åka med mig ner till FIFes Generalförsamling i Prag, burmillan skulle godkännas som ras. Jag plockade upp Birgit och sex burmillor i Köpenhamn och sedan körde vi på natten till Prag. Vi kom precis i tid på förmiddagen, så att domarkommittén fick chans att titta då dem. Birgit och jag delade rum och de sex katterna gjorde inte mycket väsen av sig. Den trevligaste förutom kattungen var en ung hona Adrienne. Rasen blev godkänd av Generalförsamlingen och på söndagen skulle de visas för domarseminariet. Vi skulle sedan köra hem på söndagkvällen, varför vi tyvärr inte fick behålla rummet utan fick sätta katterna i ett enklare mindre rum. Det visade sig att i det rummet fanns det en väg upp till hela husets vind. Katterna försvunna och Birgit tämligen upprörd. Några av katterna fick vi fatt i, så det fanns material att visa för domarseminariet, men hanen ville inte komma fram till att börja med. Så småningom kom han tillrätta, och vi kunde köra norrut, ganska försenade och med alla sex katterna med hem till Danmark.

De följande åren pratade vi om att vi skulle ta över en dräktig hona till Sverige. Ami (Kryddgårdens) ville mycket gärna ha en, men kunde inte ta in en vuxen katt till sina burmor. Eftersom jag har ganska stort hus blev det bestämt att jag skulle ta in honan, och Ami skulle ha en unge. Det blev så småningom bestämt att det skulle vara Adrienne, men varje gång det var aktuellt att hämta henne, var hon dräktig. I augusti 1999 hälsade jag på Birgit, vi pratade om att ställa ut någon av hennes katter i Ljungbyhed i oktober, däribland Adrienne. När vi pratat färdigt gick vi ut och tittade på de katter som var ute i rastgårdarna. När jag tittade närmare på Adrienne, fick jag en stark misstanke om att hon var dräktig. När Birgit kände efter  bekräftade hon min misstanke, hon hade ju gått tillsammans med sin unge son.

Det blev bråttom, inom en vecka hade jag på nytt varit över och hämtat katten. Hon kom hem , vi visste inte när det var dags. Sedan kom problemet med namnet, familjen ansåg inte att Adrienne var ett gångbart kattnamn, så det blev ganska snart Ada. Hon födde lätt och snabbt sina ungar och fyra honor överlevde, Dagny som Ami har, Dagmar och Daga som blev göteborgare och Dagnolia som hamnade hos en god vän. Alla utom Dagmar utställda till minst IC.

Utställningsdebuten skedde på GRK i februari 2000, Dagnolia blev BIS och Ada fick sitt första CAC. Eftersom hon inte hade någon konkurrens blev hon snabbt champion, och även IC. Hon har en underbar pälskvalité och mycket bra typ.Där det brister är hennes ögonfärg. Den är mycket vackert blågrå, men tyvärr inte grön, som den skall vara hos burmillor. Jag är osäker på hur den var, när hon var ung. Jag var lite tveksam till att ställa henne, hon ville ju inte visa sig och tyckte utställningar var ganska otrevliga. Dock som den lady hon är accepterade hon situationen.

Under denna period ställde jag ut ett par abessinierkastrater, varav den ena inte var rabiesvaccinerad, varför det var Norge som gällde. Sommaren 2001 blev det en tur till Tromsö, en 2-certare. Jag, min man, en god vän och tre katter flög till Kiruna, sedan hyrbil, en Golf. Det var med andra ord trångt men katterna skötte sig och allt gick bra, jag fick dock sitta i baksätet! Två korthårdsdomare på plats i Tromsö, Alva Uddin och Jitka Kytlerova. Eftersom Ada även tävlade som veteran blev hon bedömd av bägge domarna varje dag. När Jitka fick upp henne till bedömning på söndagen undrade hon om det var samma katt! Plötsligt hade jag fått en katt som visade sig, och det har hållit i sig sedan dess. Hon "äger ringen". Sitter i buren bakom domaren och tittar lugnt på konkurrenterna, och visar sin bästa sida.

På onsdagen i veckan efter kom vi hem, på fredagen var det det dags för GRKs ringutställning med 3 certifikat, dem fick hon och blev dessutom BIV i alla ringarna. Söndagen därpå var det Köpenhamn, hon fick sitt sjätte CAGCIP på 15 dagar och blev GIC. Det året 2001 blev hon Årets burmilla inom SVERAKoch i november födde hon sin sista kull, F-kullen. Feodora (Dottan i hemmiljö) stannade, bl.a eftersom hon var den som gillade hunden! Ada hade parats hemma hos Birgit med Ch Thamakan Silver Valentino, en hane med fin ögonfärg. När hon varit där några dagar ringer Birgit och säger att nu skall Ada hem, hon vantrivs (hun keder seg). Med andra ord Ada hade sannerligen blivit vår katt, och skulle inte tillbaka till sitt ursprungliga hem! Samma sommar som Ada kom till oss hade vår Colourpoint Rabackens Funny Face fått somna in 17 år gammal. Hon var speciell för oss, en stor personlighet och med tiden kom Ada att inta samma plats bland familjens katter, ranghög och säker på sig själv i umgänget med de andra katterna.

På hösten 2002 blev hon EC. Så småningom blev Ada kastrat, och hängde med de andra på utställning. Det finns ju inte så många kastrathonor, och hon blev ofta domarens bästa, och blev ibland BOX. Tävlandet resulterade i Årets burmilla inom SVERAK 2003, dessutom nominerad på Scandinavian Winner och World Winner detta år. Detta år fick Dottan sina första två kullar, G-kullen (5 hanar) i maj  och i december H-kullen (Hedda, Hedvig och Helle).

2004 var ett mycket bra utställningsår för Ada och hennes avkomlingar. Där var två verkliga höjdpunkter. Perserkattens Silverspecial i maj, Ada BOX-K, Dottan BOX-V och Hedda BIS-U. Ada och Hedda bägge nominerade som domarens bästa silver, och Hedda som vann bästa silver totalt! Den andra höjdpunkten var VKs utställning i september då Ada blev BIS-K. ( Mycket dåligt ljus!) Att sedan både Ada och Hedda var nominerade på SW i Oslo och Hedda på WW gör ingenting sämre. Ada hade inte blivit revaccinerad mot rabies, så Hedda fick åka ensam till Wien med matte. I september på Mästerkatten blev Ada EP.

Den gamla avelshonan som kom till Sverige drygt sex år gammal har lyckats erövra titlarna Europachampion och Europapremier och inte minst avelstiteln Distinguished Merit. Jag undrar om det finns ytterligare någon burmilla som är DM.

Hon har gjort mycket reklam för burmillan runt om i Sverige, många blir fascinerade av den vita katten med det svaga färgskimret över pälsen och eyelinern. När de sedan får känna på den fantastiska mjuka pälskvalitén blir de ofta helt stumma.

Nu kommer inte Ada så ofta på utställning, hon går hemma och njuter. Hon trivs väldigt bra ihop med Hedda och för ögonblicket har hon också Heddas fyra småsystrar att ta hand om. Mat har blivit en huvudsak, men matte ransonerar, så hon är ännu inte helt fyrkantig. Det känns bra när man sätter sig framför TV-n, får ett antal burmillor i knäet och Ada sitter på ryggstödet och spinner. Jag hoppas hon får fortsätta att vara frisk, och att vi får behålla henne många år ännu.

Anna-Karin

”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”

Annons:
nosicats
2008-05-19 22:16
#1

Fantastiskt intressant.

Tack Anna-Karin för att du letat fram denna härliga historia om Burmillan. Jag läser den om och om igen Kyss

AnnaKarin
2008-05-20 00:19
#2

Har två artiklar till av Barbro som kommer att publiceras här men jag tänker dra ut lite på det. Jag hade äran att träffa Ada på specialen och hon är lika underbar som Barbro skriver.

Anna-Karin

”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”

Upp till toppen
Annons: