Annons:
Etikettallmänt
Läst 4925 ggr
AnnaKarin
10/1/11, 8:18 PM

Oktober Månads Burmilla

CallaMejs bidrag blev Oktober Månads Burmilla

Grattis, en enig jury valde bilden på Vera och lillmatte. Nu får matte skriva och berätta lite om katt och barn.

Anna-Karin

”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”

Annons:
Lina-BML
10/1/11, 8:35 PM
#1

Grattis Danielle och Vera! Underbart gullig bild… Kyss

CallaMej
10/1/11, 10:55 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

Vägen till min första Burmilla tog sin början i Thailand.

Det var dags för katt. Raskatt. Jag visste redan att jag intresserad av både utställning och avel och skulle egentligen bara välja ras…eftersom jag var gravid, så tyckte jag att Ragdoll lät som den perfekta familjekatten för oss. Dessvärre utvecklades hon inte till den mest rastypiska individen och jag förstod – för sent – att det krävs långt mer kunskap när man skall hitta en individ som är lämplig för avel. Mitt intresse för avel och utställning hade tagit fäste, men av naturliga skäl ville börja om – med en ny katt och en ny ras. Ragdoll var trots allt lite väl sävlig för vår familj.

Åter igen satt jag på SVERAKs hemsida och gick igenom kattraserna – många vackra – men jag hade bestämt mig för att temperamentet skulle vara det absolut avgörande. Ingen kattras lät bättre än Burmilla. Då började stora efterforskningar och jag spenderade oerhört mycket tid vid datorn för att lära mig mer om Burmilla. Ganska snabbt började fatta tycke för en viss typ och då var Australien det självklara valet.

Under en semesterresa till Thailand fick jag kontakt med Michele Ristuccia och vi diskuterade vad det var jag sökte. Hon hade flera kullar vid tillfället och presenterade två honor för mig. En av dom var Vera. Förälskelse vid första ögonkastet! Det bestämdes snabbt att hon skulle få flytta till Sverige, hem till oss. Att hon fick namnet Aloe Vera var självklart då, som ett litet minne att vi ”hittade” henne under vår resa i Thailand (alla som varit i Thailand, vet att Aloe Vera finns att köpa i olika former - överallt, hela tiden!).

Enligt Jordbruksverket skulle hon flygas till Sverige efter 12 veckors ålder, men inte äldre än 3 månader. Det handlar med andra ord om ett fåtal dagar man har på sig för att inte behöva Rabiesvaccinera och invänta prov för att påvisa antikroppar. Flygresan var bokad, alla blanketter ifyllda och avgifter betalda. Då kom askmolnet från vulkanutbrottet på Island. All flygtrafik var inställd. Två gånger transporterades Vera till flygplasten i Melbourne för att skickas hem till uppfödaren gång på gång. Sen var det för sent, hon hade hunnit fylla tre månader.

Efter kontakt med Jordbruksverket  och nya blanketter och nya avgifter – fick jag veta att just Australien har avtal med Sverige vilket innebär att man kan ansöka om dispens för att ta blodprovet för att påvisa antikroppar mot Rabies efter endast 30 dagar (istället för ordinarie 120 dagar). Vera vaccinerades och ny flygresa bokades. Den här gången gick allt planenligt.

Jag glömmer aldrig den dagen jag åkte till Landvetter flygplats. Det tog några timmar innan jag kunde få klappa henne – alla avgifter som skulle betalas på olika plaster. Men hon var så fin! Jag bara log fånigt under bilresan hem.

Väl hemma visade hon sig vara den allra keligaste och snällaste katten man kan tänka sig. Då hade vi en krypandes Alice (på bild) och Vera fräste rejält åt henne de första dagarna. Det gick över snabbt och idag är de bästa vänner och leker verkligen tillsammans! Alice har dessutom fått en lillebror och allt har gått prima mellan alla parter. Kan inte tänka mig en barnvänligare katt.

Vera är den där katten som älskar ditt knä, men accepterar (efter lite tjat ibland Flört ) om man vill vara ifred. Hon är alldeles lagom aktiv. Inte lika lugn som vår Ragdoll, men heller ingen katt som klänger i gardinerna.

Inte bara en utomordentligt trevlig katt, utan vacker att titta på också Flört . På utställningsfronten har hon blivit Nominerad fyra gånger av fem möjliga utställningar och kan åtminstone titulera sig Champion. Vi har legat lågt på utställningsfronten då vi under lång tid hoppats kunna se fram emot lite kattungar. Men där har vi haft lite otur och Vera konstaterades med en livmoderinflammation. Nu vågar jag nog säga att det har gått vägen dock. Vera är parad med Baheras Wb Niklas och visar alla tecken på dräktighet. Detta ser vi fram emot oerhört!

Då jag har erfarenhet från andra raser utställningsmässigt och kontaktmässigt, måste jag ta tillfället i akt och ge en eloge till alla underbara Burmilla-fantaster; man gläds åt varandras framgångar, klappar varandra i ryggen istället för att prata bakom ryggen, man välkomnas som ny istället för att man skall försöka bevisa sig värdig att ingå i vissa grupper… Det är en otroligt härlig atmosfär bland Burmilla-ägare, något som långt ifrån självklart inom alla raser.

Fotot nedan föreställer bilden på Vera som avgjorde hennes öde - fotot som uppfödaren skickade till oss under Thailandsvistelsen. Endast 4 veckor var hon då Kyss  och dag är hon 1 år och 8 månader och Oktober-flicka på iFokus!

Danielle

S*CallaMej  ~ uppfödning av Burmilla på Västkusten ~

Hemsida: www.callamej.se

Lina-BML
10/1/11, 11:06 PM
#3

MEN vad roligt att läsa hela historien! Skrattande Fina, fina Vera. Gruvar mig, som du vet, över att jag inte väntar på hennes förstfödda. Men som sagt kommer det förhoppningsvis en till dräktighet och nya kattungar inom en någorlunda snar framtid. Då! För hon var min första kontakt med rasen och fortsätter vara storfavorit för mig Kyss

cajzzza
10/2/11, 5:30 AM
#4

Vad härlig att läsa om din resa/jakt efter en burmilla.
Vilken resa… och än är den inte slut. Håller nu tummarna för nästa kapitel (bebisar…) i boken om vera!

Och jag är glad att du tar upp hur vi burmilla ägare/fantaster är, det gör mig otroligt glad. För det är precis så som jag också känner. Inte bara får man en (fantastisk) burmilla, utan man får även väldigt många goda vänner på köpet! :)

Kikirikis
10/2/11, 11:28 AM
#5

Grattis! En verkligt underbar bild på två riktiga sötnosar.

Vi får jobba hårt på att hålla god stämning inom Burmillavärlden här i Sverige.

Själv var jag övertygad om att vi inte skulle föda upp längre, eftersom stämningen inom Burmavärlden blivit så helt annorlunda än den var när vi började. Minns med stor saknad kamratskapet vi hade i Burmaklubben. Har känt stor sorg, eftersom Burmorna är så otroligt härliga katter och jag vet att släkten jag jobbat med under alla år faktiskt är mycket trevliga. Vi har inte i första hand varit uppfödare, det var inte viktigast få fram utställningskatter, utan få ge andra en möjlighet leva med de underbara Burmorna.

Därför känns det nu bra när det visade sig att Burmillorna faktiskt är förklädda Burmor. Självklart är de alla individer med olika personlighet, men mest är det utsidan som skiljer dem från Burmorna.

Nu känner jag stor glädje inför Mandas kull och hoppas fortsättningsvis på samma goda anda mellan oss Burmillafantaster.

Ska bli spännande få följa de här två kullarna som ligger så nära varandra i tid. Och tänk så många foton vi ska få seSkrattande.

Monica & tjocka Manda

LottaOchAron
10/3/11, 9:29 PM
#6

Mycket fin läsning och en mycket fin bild!

Annons:
AnnaKarin
10/3/11, 9:52 PM
#7

Tack för att du delade med dig av den berättelsen.

Anna-Karin

”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”

Upp till toppen
Annons: