…det är inte så att det finns något sätt att göra den där kastreringen ogjord??? 
Vilka är hans föräldrar?
Mega-fin 
Gullponken!! Man kan se hans drag hos Gloria och hon har verkligen ärvt hans loja sätt.
Anna-Karin
”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”
Verkligen en tjusig "morfar" :D
#1: Hans föräldrar är Blue Velvet's Silver Seasons of My Heart och Red Alert's Bobje.
Vi kan ju prova att stoppa tillbaks två kulor och se om det funkar ;) Han har avkommor i avel så en del hann han med. Numera är han mysfarbror på heltid och när vi har kattungar är han plastpappa och hjälper med kissning och bajsning och vaktning och lekning och sånt.
Min/vår absoluta favorit! Tack vare Kees fick vi "ändan loss" och skaffade oss Burmilla.
Nytaget foto på Manda. Manda börjar bli så mörk över ryggen och svansen, synd eftersom vi är så förtjusta i de ljusare Burmillorna. Annars börjar man se hon fyller ut sig och inte är lika tonårig längre.
Manda är mera påverkad av värmen än Burmorna är, det är väl persergenerna antar jag
.
/Monica
#5 Hon utvecklas fint Manda, det syns att hon blir kraftigare. De burmamaskade brukar få rätt mycket färg efter ett tag… Men jag tycker att hon har fina kontraster plus att det är fint att hon är så ren i färgen som hon är.
Det måste var underpälsen som gör skillnaden med värmen. Våra är helt utslagna men samtidigt kan de inte helt hålla sig från solen så de alternerar mellan att solbada och att svalka sig på svalt golv. Igår kväll sent fick de gå ut i sele en sväng och då blev det fart på dem ute på gorden när vi viftade med pinnar.
#4 Vilken härlig bild! Gör ju att man önskar sig fler än bara en burmilla ;) För mig som är ny i rasen är det så kul att få se alla fina bilder ni delar med er av! Och lärorikt dessutom tillsammans med texten i inläggen.
Ah, Kees… han är liksom lite en "idolkatt"! 
Han verkar så cool och härlig att ha att göra med.
Kees var den första burmilla vi såg i verkligheten. Ja, det fanns ju fler i buren men de sov. Kees satt och tittade på oss och vi tittade på Kees. Han verkade så lugn och mysig.
Sprang på en fototråd på svenska katterns diskussionsforum, där Kees figurerade. Han är ju verkligen urtjusig! Synd att han inte längre är i avel kan man tycka… men kul att det finns avkommor som är det! Jag tycker det är spännande med stamtavlor, ska allt kika lite mer :)